Rasism i den österrikiska CBD-branschen

Den 4 juni 2020 gick omkring 50 000 människor i samband med ”Black Lives Matter”-demonstrationen från MQ i Wien till Karlsplatz. Deras mål? Att tillsammans stå upp mot rasism och diskriminering. Den utlösande faktorn var då polisens brutala mord på afroamerikanen George Floyd. Även i Österrike är rasism fortfarande allestädes närvarande. Det sträcker sig från fler polisvisitationer och rasistiska skämt ända till mord. Ofta förminskas rasism fortfarande eller normaliseras till och med. I CBD- och cannabisbranschen tar sig denna rasism framför allt uttryck i form av stereotyper och ”reklamskämt” på bekostnad av dem vars livsverklighet påverkas särskilt negativt av detta. Vi ser oss som allierade i alla kamper för jämlikhet och använder därför vår plattform – även – för att upplysa om detta ämne.

Detta ämne är lika viktigt som det är omfattande och komplext. Det finns en mängd rasistiska system som än idag griper in i varandra och därmed försvårar livet för BIPoC-personer. Och även om vi redan flera gånger har försökt skriva och strukturera det här blogginlägget, är det tydligt att ett inlägg aldrig skulle kunna räcka för att beskriva alla aspekter av rasism och diskriminering. Det vi däremot kan och vill fokusera på är rasism och cannabis och kopplingen till den inhemska CBD-branschen.

Vad har cannabis och rasism överhuvudtaget med varandra att göra?

Vid första anblick kanske kopplingen mellan cannabis och rasism inte är så tydlig. Men om vi tittar in i amerikanska fängelser eller lyssnar på dem som drabbats av rasistiskt motiverat polisvåld märker man: Det är mycket nära sammankopplat.

Även om cannabis enligt anonyma undersökningar konsumeras i lika hög grad av alla befolkningsgrupper i USA, sitter ändå 4 gånger så många BIPoC-personer i amerikanska fängelser för narkotikarelaterade brott som vita. De kontrolleras oftare av polisen, får hårdare straff och dör ca 3 gånger så ofta av dödligt polisvåld. I Österrike blir människor med afrikansk bakgrund oproportionerligt ofta offer för polisvåld. Gång på gång förekommer våldsamma övergrepp och fler personkontroller på grund av förmodade överträdelser av lagen om beroendeframkallande medel. Oftast bygger denna misstanke inte på mycket mer än de drabbades hudfärg.

Och vad exakt har detta nu med CBD-branschen i Österrike att göra?

En del av er undrar nu kanske vad allt detta har med den inhemska CBD-branschen att göra. Visserligen är den österrikiska CBD-branschen inte orsaken till att BIPoC-personer utsätts för diskriminering. Den är trots allt betydligt yngre än rasismen i Österrike & Tyskland. Och ändå bidrar den till en del: Gång på gång använder CBD-företag stereotypa avbildningar av BIPoC-personer för att marknadsföra sina produkter. Detta är problematiskt, eftersom framställningen av BIPoC-personer i reklam ofta är starkt rasistiskt präglad. Samtidigt slår man här i ”roliga reklamskämts” namn mynt av ett stigma, som i sin tur påverkar de drabbades livsverklighet massivt och begränsar deras frihet. Vi uppfattar alla ständigt vad som kommuniceras till oss i reklam – även om det inte alltid sker medvetet. I dessa fall kommuniceras tydligt: BIPoC-personer tar och säljer cannabis!

Det är väl bara ett skämt?

Med humor har det hela för övrigt inte mycket att göra – även om vi ofta får höra kommentarer som ”Men tål ni inte skämt!” eller ”Jag får dra det här skämtet, för jag är inte rasist!”. Tyvärr på fullt allvar: Den här sortens stereotyper kostar vissa människor livet. Rasism är alltså inget skämt. Särskilt cyniskt för de drabbade är ofta det faktum att det är icke-drabbade människor som tjänar pengar på dessa skämt. Det är en lång tradition att säga diskriminerande saker i humorns namn eller att framställa dem som inte kan skratta åt det som glädjedödare.

Här kan en avstämning med sig själv vara till stor hjälp: Skulle jag tycka att det var lika roligt om jag var personen som inte hittar något jobb eller någon bostad, eftersom det vita majoritetssamhället ändå utgår från att jag säljer droger? Hur skulle jag känna mig om polisen gång på gång stoppade mig på väg hem från jobbet – bara för att jag existerar? Eller om mina vänners familjer förbjöd dem att umgås med mig, eftersom jag skulle kunna vara ett dåligt inflytande, bara på grund av min hudfärg?

Vita personer behöver sällan ställa sig dessa frågor och upplever knappast den här sortens negativa diskriminering. Ofta reagerar vita människor också mycket känsligt på detta ämne, eftersom de tycker att de inte kan rå för det, eller känner sig maktlösa och egentligen inte heller vill ha det så. Om ni känner igen er här och nu undrar vad ni kan göra åt det, är det redan ett viktigt steg:

Vad kan vi alla göra mot rasism?

Om ni ser rasistisk reklam, klaga. Låt antingen företaget direkt få veta vad ni tycker eller klaga hos reklamrådet Werberat. Lyssna på de drabbade utan att ifrågasätta deras erfarenheter. Säg ifrån när människor i er omgivning säger rasistiska saker och försök förklara varför det är rasistiskt. För människor som ständigt utsätts för diskriminering är det mycket ansträngande och energikrävande att gång på gång behöva förklara varför något är rasistiskt. Försök stödja företag som drivs av BIPoC-personer och följ dem på sociala medier. Utbilda er om ämnet och använd de enorma mängderna gratis resurser på internet. Förvänta er inte att de drabbade ska behöva upplysa er för att det ”ju ligger i deras intresse”. Det ligger i allas vårt intresse att skapa en värld där alla känner sig trygga och välkomna.

Här är några resurser som står till allas förfogande:

Rassismus Report från ZARA

@verbuendete_r_sein

@saymyname_bpb

@wasihrnichtseht

Alice Hasters – Was weiße Menschen über Rassismus nicht hören wollen aber wissen sollten

Tupoka Ogette – Exit Racism

Båda böckerna hittar ni även GRATIS på Spotify!